31 January 2009

Tillbaka till Lofoten...



Imorgon tidigt tidigt bär det av till nord igen. Långt långt upp där norrskenet fladdrar tillsammans med havsörnarna och späckhuggarna plaskar längst med de hundrametershöga spetsiga bergen. Det kommer ju bli mysko som i en alkoholiserad kottes vandrarhem att komma till Lofotens folkhögskola utan att faktiskt känna alla 100 människor på skolan. Men jag har ju Pancakes, Hallon, Sara Samlag och Mikkel. Å det är ju mer än nog. Syftet med min visit är då att hålla två korta workshops om Stop Motion och Mode... samt att pyssla med egna något inadvekata projekt.
 Håll er uppdaterade! Det kan bli intressant!

( Och ni söta lingonbär som åt kaka hos mig igår, jag kommer sakna er... men ni får festa försiktigt medan jag är borta så ses vi igen om två veckor :) 

30 January 2009

Några fina fredagslänkar


Jajajajajaaa, så var fredagen här och ikväll blir det kakor på kakor, smoothies... vin och nyponsoppa med glass. Yes box. Vi får väl se vem som blir gasigast i slutänden.

Idag kommer lite rekommendationer för er som är konst/foto intresserade.
Illustratörer
DepthCore, här får ni själva navigera er mellan kapitlen. Dom har regelbundet olika teman och så är det många olika artister som skapar något. Finns rätt mycket coola grejer.

Foto
Foto decadent, otroligt bra blogg för alla som gillar editorial mode. regelbundet uppdaterad med högupplösliga bilder. 
Levi Van Veluw bara självporträtt, rätt imponerande!

Men Jikes, framförallt, gå in på FFFFOUND - för heeerrreeemingud, där navigerar man mellan foto och illustrationer i evigheter!! Hittar man en bild så tipsas man vidare till vad mer man kan gilla.. och vad mer.. och så blir man helt tossig för det finns så mycket bra!
RubyMag har också ett nytt nummer ute. Älskar den sidan... oj oj oj

29 January 2009

Läppstifts-Fredrik

Jag hade lagt denna bilden lite åt sidan för jag var osäker på om den passade läppstiftsprojektet... men eftersom projektet ändå är helt mongo-instabilt och ikke-fastställt så kan jag lägga upp den. Jag tycker den för övrigt passar väldigt fint som ett porträtt av Fredrik, läppstift åt sido. 

Idag är det torsdag och min syster Tereze kommer hem till Sverige igen! Hon tar med sig lilla katten Louis också... så nu har jag några nya modeller att jobba med. Och det behöver jag minsann. Självporträtt kan vara döden av en fotograf. Finns många relativt duktiga bloggande fotografer som bara bara tar självporträtt, och då blir jag orolig. Jag vill inte bli sådan. Jag vill inte vara an ass in the crack of humanity
 Man ska aldrig överskatta sig själv och underskatta en modell. 
Ni vet vad jag menar va? Ni vet att jag pratar om dina egna tår kontra din polares öra. Allt är som en syltklick på köksbordet... är det fortfarande sylt eller är det bara smuts?

27 January 2009

AUURGHH för ett jävla dagis det är här inne!!


Jag skulle kanske önska att jag var den där snälla fina dagisfröken som alltid har tålamod. Men jag är inte helt en sådan person. Jag tycker om att leka aggressivt med barn och att äta dubbelt så mycket fruktkräm som dom. Att berätta nonsens för dom och förvirra deras sanning. Jag tycker om att springa och skrika. Men som en fröken, gör man inget utav dessa saker. Man ska bara hålla odjuren under kontroll medan dom snorar ner dig med de tjockaste grönaste korvarna du kan tänka dig. Det finns inget kul i det alls. Det är som att sitta 2 meter från ett stort bord där alla skrattar och har kul men du får liksom inte vara med. Inte för att jag VILL leka med deg, för vad är det för mening med det?? Baka något man inte kan äta? Jag vill inte heller bajsa med dörren öppen och sedan skrika "Hallå!!! Torka MIG!"... framförallt vill jag inte vara den nervösa ungen som kommer försiktigt framspringandes med byxorna nere och stammar "jag.. jag..har bajsat p..på mig". Och så vill man inte vara den mobbade, som blir utknuffad från 2-barns cyklar och som alla säger "Fröken!! Hon går efter oss hela tiden, hon stör, hon är inte vår vän!". Eller den där mysko blonda ungen som sprut-spottar ut bönorna på matbordet och säger "Jag är Svensk!" och pekar förnedrande på alla utlänningar.

 Barn är ju helt mongo. Jag ska ta lite paus från vikarierandet. Äta en banan och tänka på varför saker är som dom är.

 Skisserna och pärlorna ovan är time-kill som jag pysslat ihop under dö-timmarna på förskolorna.

26 January 2009

Men... det var ju snuskigt

Misa och Dirk myser bland lofotbergen


Efter lunch på dagiset idag skulle jag läsa för barnen. Dom satt runt mig i en förväntansfull cirkel med morots/ketchupiga kinder. Jag drog fram en bok som handlade om en pojke som var jättelycklig. Hans föräldrar lekte hela tiden med honom och gav honom all den uppmärksamhet han ville ha. Och så byggde de en kungatron till honom(av stolar och skit), så klättrade han upp på den och började predika om allt som skulle vara fint i hans rike... och så skriver liksom författaren "Han såg inte sina föräldrar men han visste att de lyssnade", och på illustrationen står den lilla ungen uppe på sin hemmagjorda tron medan föräldrarna makes sweet sweet loving bakom/bredvid. 
Va..?
 Och ja, det är väldigt tydligt, nakna - med pappas hand på mammas rumpa. Haha. Jag började såklart storflabba men barnen förstod inte vad som var så speciellt. Sedan blir mamman så klart gravid och ungen får inte lika mycket uppmärksamhet. Men dom slutar inte ligga runt, när hans nye bror ploppar ut så vill han bygga en bil med honom och frågar föräldrarna om de kan bygga på deras madrass. "Nej, för den ska vi snart använda" säger mamman då och föräldrarna ser lite småkåta ut.

 Det var rätt komiskt. Barnen tyckte inte det var lika kul.

25 January 2009

Väldigt underligt


Här får ni en illustration av mig. Ett hand-fot träd med några skrämda spökdjur på.

Jag kan nästan dedicera bilden till ön Socotra. En märklig märklig plats som har något av de mest spektakla växterna... ta en titt på det
här
Bilderna nedan från ön tillhör
Jan Vandorpe



Foto: Jan Vandorpe

Hur blond får man bli??


Jag tror det är något ni borde veta om mig.
 Jag är inte helt en brunett, som det kanske ser ut som.
 Nu undrar ni kanske, hur kan detta vara?
 Ja va fan. Jag vet inte!
 Men om ni kikar till höger på mitt ansikte så kommer ni se att halva mitt ögonbryn och halva delen av mina ögonfransar är blonda... och om ni följer ert finger upp därifrån till min frilla så kommer ni märka att jag har en ljus del som växer på en bit av den högra HJÄ-rnan. Förut lade jag min bena på den sidan och såg ut som en blond get. Men nu ligger det gömt under allt brunt hår. Och bara den som kikar nära på mig ser att det är något FEL på mig. Det är lite som en sådan där finne som plötsligt dyker upp på låret, man tänker så klart va fan gör du där och hur hamnade du där? Svaren är många. Men vem har dom?
 Och kolla på bilden ovan? Vad i alla gryningar har skett där? Jag ser inte ut sådär. Men där var jag. Och där satt jag som en smådrogad evakuerad igelkott.

 Det är ju min egen blogg men jag berättar så lite om mig själv. Så nu vet ni det. Intressant va? Ja, nästan så att man vill klia sig i armhålan med en potatis.
 Nä... vem gör det liksom? Någon som är helt knäpp.

Snabbmeddelande till Vanja och Mina: JA ESPRESSON HÅLLER MIG VAKEN! Jag lyssnar på enrique... va sker med det?  Han gnäll-sjunger som en smörig banan, iek!

23 January 2009

Ja, men titta på det här då!

Besökskurvan till denna patetiska blogg har dalat så mycket att jag snart går i pension. Men vad kan en kvinna som jag göra? När snoriga dagisnäsor måste torkas och kurser på sena kvällar måste deltas i? Och nu, står jag och grubblar över vilja skor jag ska ha för att att orka dansa i mer än två timmar i sträck. Vilken klänning? Ska jag äta havrepuffar innan? Vill jag ha kanel i filen? Ja det vill jag.
Förlåt för att jag inte kommer upp med något nytt... herregud, nu måste jag gråta.
- paus -

Men det bara, jag gör ju.. mitt bästa.. eller fan. Ja men. Ni fattar väl?

Eftersom jag har inget att ge, ger jag er detta. Idioter som flyger och en hund som rymmer. Det fascinerade mig. Hoppas det intresserar er.


wingsuit base jumping from Ali on Vimeo.



22 January 2009

Skuttande Januari


Som ett gammalt linfrö svävade jag fram mellan de döda vassen. Det var en torsdag förmiddag. Fingrar var röda och kalla som två små döda miniatyrsälar. Eller...dålig jämförelse. Snarare som två spinkiga rabiessmittade nakenpungdjur. Utan pungarna.
 Ja. Idag tog jag en bild. Det var länge sedan. Känns väl fint lite sådär nu senare.

 Tror jag har länkat till henne innan, men Lina Scheynius kan man kika på flera gånger... om man gillar hennes typ av fotografi. Jag gör i alla fall det. Märkligt efternamn... typ "tjej-nys". Jag nyser i vart fall inte som en tjej. Jag nyser som en stor 50-årig man. Ni skulle bara höra!

Hahahahahahahahaa!

21 January 2009

Yann Orhan

Foto: Yann Orhan
Klicka för full upplösning


Åeh... hittade lite ny inspiration.
Yann Orhans hemsida hittar ni här,
samt hans lite dåligt uppdaterad blogg här.

Nu ska jag ut å fotografera. Tror det har blivit dags.

Dagen då meteoren slog ner



Klicka på bilderna för full upplösning


Det är intressant hur havet förändras beroende på hur många som finns i det. Jag tycker att bilderna visar tre helt olika hav(tagna förra sommaren i Lettland). 
Havet är mÿsigt. Jag har plaskat runt i simhallen för att återfå havskänslan, men det går inte helt. Så senast slutade det upp med att jag fascinerat satt och glodde på dom långa, solbrända, blonda gudinnorna som var simfröknar. Den heta killen som var instruktör hamnade i skuggan bredvid sådana brudar. Let me tell you.

I Lördags medan Mina och Anders satt och försökte DJ:a lite musik stod jag med mitt vinglas och stirrade ut på himlen. Och så WÄÄUM lös den upp. De andra två såg ingenting så jag stod ensam och förundrades. Senare fick jag reda på att det varit en meteor. Crazy. Jordbävning och meteor. Skåne is the place to be. Se klipp på meteoren här.

 Jag har börjat vikariera då och då på förskolor nu. Igår blev jag ned-nyst av en snorig unge. Det var äckligt. Men sedan finns det de som bara dreeeglar ner din arm eller biter dig hysteriskt. Mixade känslor. Skulle aldrig kunna jobba som det dock. Känns inte som att ens intelligens kommer till full användning. Det är mysigt när man ska lägga dom dock. Då kan man gnugga deras rygga på humma på mercedes vaggvisa (vers 2). Men den verkar ju bara skrämma dom. 
 Igår hade jag mitt första upprop samt första lektion, var märkligt att vara inne i en stor byggnad som kryllar av estetisk verksamhet och så en massa unga människor som är glada. Var länge sedan jag var i skola.

 Hursomhelst, dagarnas börjar fyllas upp över kanten nu så det blir väl mindre uppdatering av bloggen framöver. Fast jag ska göra mitt bästa!

17 January 2009

Havsväsen




Tryck på bilderna för att se korrekt färgsaturation och skärpa.

 Ett år tillbaka satt jag med Simon i soffakroken och sa "Kan jag visa dig en bild som du måste döma helt fotografiskt? Inte tänka på faktumet att jag är naken. Jag vill bara veta om det är för... sexuellt."
" Ja det kan jag väl" sa Simon.
Simon tittar.
" Nä, den är nog lite för kinky"
" Verkligen? Varför?"
" Ja, med tanke på var du har händerna"
 Och så lade jag bilden åt sidan. Men det är märkligt. Jag la nyligen ihop en serie för en saga (lilla sjöjungfrun), och såg inget sexuellt i den här bilden alls. Så Simon, nu är det väl inte bara mellan dig och mig längre. Hahhai! Haj. Som simmar i havet.

 Jag tror min mörka period börjar gå över! Självförtroende har sakta kommit tillbaka igen. Jag går runt i strumpbyxor och lagar 5 liter soppa. Det är vackert. Börjar klia lite i fingrarna att ta upp kameran igen. Kanske låta pennan vila lite? Kanske bli berusad och somna under ett bord?
 Nästa vecka börjar studierna och om två veckor drar det iväg till Lofoten igen.
 Men ikväll... ikväll blir det en flaska vin, en klänning och jag, Vanja, Mina och Anders på dansgolvet. Yessssssss.

15 January 2009

Vi är ju ufon!



Det är så märkligt, vi snackar och fantiserar om hur varelser skulle se ut på andra planeter, när vi egentligen knappt känner till alla de filurer som kryper runt på vår egen planet! Det finns så mycket WÄCK där ute att jag blir helt fascinerad.  Denna siphonophoren gjorde att jag häpnade totalt såhär i min dumdum vardag. Följande text kan beskriva vad ni ser ovan:

"Here is some terrific video of a bioluminescent deep-sea siphonophore — an eerily fantastic creature that appears to be a single, large organism, but which is actually a colony of numerous individual jellyfish-like animals that behave and function together as a single entity. The individual units, called zooids, all share the same genetic material and each perform a specialized role within the colony. The best-known siphonophore is the poisonous Portuguese Man o’ War (Physalia physalis), which lives at the surface of the ocean, unlike the one shown in this video (filmed at a depth of 770 meters). Some siphonophore species can grow up to 40 meters (130 ft) in length."

14 January 2009

Historien om Ludvig, del 2


 Väl framme på trädgårdscentralen satt Ludvig kokande förbannad vid utgången och väntade på Ebba-Britt som stod och hade stora svårigheter att välja rätt skit till sina pelargoner. Ludvig tänkte på den äckliga katten och hans ytterst oförskämda fräckhet. Ser jag honom igen, ska jag fan daska till han med en gammal gurka, tänkte räven. Han känner inte mig. Tror han att jag är en kärring bara för att jag måste springa bredvid en kärring? Jag är ingen kärring. Jag är den hårdaste räven i byn. Snabb som vinden och stark som bävern…
Ludde ludvig!”
En skränig röst avbröt Ludvigs dagdrömmande. Ebba-Britt stod och vinkade honom till sig. Men Ludvig satt kvar.
Ludde Rööv! Kom häit nu”
Ludvig sträckte sakta upp bakbenen.
” Rövludd! Kom nu och hjälp mäj välja gödsel”

Rövludd. Hörde kärringen sig själv prata?
 Några personer vände sig om i affären och tittade småmärkligt på både Ludvig och Ebba-Britt. Räven insåg att så länge han var Brittans sidekick så skulle han också bli sedd på som en pensionerad tant. Han gav henne en så intensivt hatisk blick att han fick lätt huvudvärk.
” Rövludde, vau ståur du däer och stirrar för? Hjäelp mäj, grisbajs eller kobajs?”
 Några personer började småfnissa åt dom och Ludvig kunde inte se annat än en mängd svarta prickar framför sig. Han kutade mot Ebba-Britt, högg tänderna i ankgödselpåsen och började hysteriskt slita och skaka i den. Gödslet flög åt alla kanter och Ebba-Britt bräkte förfärat,
” Luuddääää, väe fäen tar du dig tiiill?? Äinte Ankbaajset! Äinte ankbajset!!!”
 Men det var för sent. Påsen var utskakad och gödslet låg överallt. En väldigt irriterad butiksägare kom fram till Ebba-Britt.
” Den där påsen måste du betala! Och räven ska du lämna utanför!”
” Röven?”
” Nej, din röv kan du behålla, men räven ska vänta ute
Ebba-Britt såg chockerat på butiksägaren medan Ludvig förnöjt tassade ut ur trädgårdscentralen och satte sig bredvid cykeln Eva-Karin.

 Några minuter senare kom Ebba-Britt ut med en påse kogödsel, satte den i sin cykelkorg och såg allvarligt på Ludvig.
” Nu fick jau betala för tvåe gödselpåusar, näer jau bara behövde äen. Fattar due Ludde? Fattar due vad due gjort?”
Ludvig tittade frånvarande i luften.
” Hallåe, äer nåugon hjemma? Lyssnar du påe mäj?”
Du är en skit, tänkte Ludvig. Men han sa inget.
Ebba-Britt kunde inte göra mycket mer än att koppla räven vid Eva-Karin och cykla hem. När de åkte förbi det stora gröna buskaget satt fortfarande den fula katten där och stirrade.
”Vad vill du?” ropade Ludvig kaxigt till den medan han försökte hålla jämn takt med cykeln.
Men katten tittade bara arrogant tillbaka.
” Vem är du?” ropade Ludvig vidare.
Katten öppnade sin mun långsamt och Ludvig försökte desperat hinna med att höra vad han skulle säga innan cykeln kommit för långt, men det sista han såg var hur katten åter igen tog upp sin tass och gav honom fingret.
Du ska få stryk! Stryk!” ropade Ludvig men han var osäker på om katten någonsin hörde. 

13 January 2009

Historien om Ludvig, del 1


Första delen av denna historien dediceras till Mina, som är mitt uppe i äckligt tentapluggande och behöver något lätt att läsa. (dessutom skulle Minas framtida barn heta Ludvig)

Det var en gång en riktigt sur och gnällig kärring som hette Ebba-Britt.

 Ebba-Britt hade långa tår, skrynkliga vader och påsar under ögonen. Hon bar en grön klänning och tog sig dit hon ville med sin tantcykel eftersom hon menade att buss, bilar och liknande transporter var satans skapelser. Hennes tantcykel kallade hon för Eva-Karin. Eva-Karin var röd med en stor korg och en stor tuta. Ebba-Britt älskade att klämma på tutan. Allt som kom i hennes väg eller irriterade henne var värt att tuta åt. Till exempel en snorig unge i overall som trillade omkull framför henne eller en utlänning som sålde exotisk frukt. Ebba-Britt hade ett husdjur. En röd räv som hette Ludvig. Hon sa alltid ”vem behjöver man åu barnbarn näer man haur pelargoner åu rövar”. Hon ville säga rävar men hennes skånska var allt för grov.

  Ludvig tyckte om att äta polarbröd och att titta lömskt ut i intet. Han kunde ibland bara stanna upp och stirra och därefter avsluta med att ge Ebba-Britt en snabb och något elak blick. Men Ebba-Britt såg så dåligt att hon aldrig uppfattade att hans glödande gröna ögon visade rent hat. Ebba-Britt klappade bara Ludvig på huvudet och vattnade sina pelargoner. ”Däet äer såe träevligt att hau däj häer” brukade hon joddlra med sin krassliga kärringstämma. ”Åu en daug kommer du bli en fäin krauge på min gröuna kappa”.

 Ludvig hörde detta. Väldigt tydligt.

 Ludvig tyckte att Ebba-Britta luktade en blandning av anis och tånaglar. Han tyckte inte om att bli klappad på huvudet. Han förstod inte varför han blev serverad lingonsylt på lördagar fastän han väldigt tydligt visat hans starka intresse för polarbröd. Han uppskattade inte den fula ställningen Ebba-Britt monterat på sin tantcykel så att Ludvig var tvungen att springa fastspänd bredvid som en retarderad hare.

  En väldigt tidig onsdag morgon vaknade Ebba-Britt med en hög snarkning och konstaterade att det var dags att åka och köpa gödsel till pelargonerna.

” Uüpp och hauppa Ludvig!” sa hon och drog hårt i rävens nacke. Ludvigs ögon lyste hatiskt och han tänkte att han hellre kunde stanna hemma och skita ner hennes pelargoner. Så kunde hon därefter komma hemma med mer skit än hon kunde göra av med.

 Ebba-Britt band fast Ludvig på Eva-Karin och började sakta cykla framåt mot Trädgårdscentralen. Detta var den billigaste blomsterbutiken i byn och innehöll hundra gånger mer bladlöss än välmående växter. På väg dit körde de förbi ett stort grönt buskage. Nere vid rötterna satt en väldigt oattraktiv, avmagrad svart katt som slickade sig om tassen. Den tittade stint på Ludvig och plötsligt såg räven hur katten vek upp det mittersta fingret och räckte det mot honom. Ludvig kunde inte göra annat än att gapa och känna sig ytterst förolämpad eftersom Ebba-Britt flitigt trampade vidare med cykeln.

12 January 2009

En tanke om kärlek

I scrubs sa dom att kärlek var som en fjäril. Om man håller den för lätt så flyger den iväg men om man håller den för hårt så krossar man den.
 Jättejobbigt.
 Jobbigt. 
Och när man är med någon man verkligen verkligen tycker om så är man så väldigt glad för att vara där men ändå ständigt rädd för att man kanske inte kommer vara där igen. Det är som sista dagen på en semester. Så väldigt fin men ändå lite distanserad.

Det är så att man vill slå sig själv i huvudet med en stekpanna!

Kärlek är en stekpanna.


Den gamla bloggen jag gästbloggade på innan verkar ha kommit igång på nytt, besök pinsamtystnad.