19 June 2009

Stian

En ivrig äventyrare och en fantastisk fotograf har omkommit. Vår alldeles egen Stian Håpnes. Det är så otäckt och ologiskt att alla vi som kände honom blir helt paff och matta och ledsna och förtvivlade. Stians liv var verkligen något man hade önskat se utvecklingen av. Han visste hur man skulle leva fullt ut. Gick alltid sin egen väg och levde inte efter någons regler.
 Han ändrade min syn på fotografi helt och hållet och det tackar jag honom tusen gånger för. 
 Men nu har både han och hans bror omkommit i en klätterolycka.

 Först vill jag visa en bild Stian skickade till mig på han och hans bror, han skrev följande:
 "Jeg vil vise deg et fint bilde, som pappa tok av broren min og meg. Vi var på tur i skogen mens mamma lå på sykehuset med lillebror, som hadde blitt født et par dager i forveien. Jeg lurer på hva slags tanker broren min og jeg hadde. Hva peker jeg på?"

Den andra bilden var ett utav min och Stians gemensamma självporträtt. Stian hade frågat mig om vi kunde gifta oss om 13 år, och därmed skulle vi göra ett självporträtt som 33 åringar. Han skrev:
Min høystærede Ulrika Kestere,
Sender Dem et fotografi, eller kanskje jeg burde si selvportrett, som avtalt. 
Når De passer ungene, hundene og alt annet gifte kvinner pleier å gjøre finner jeg roen i skogen og skriver min første bok.
Mikkel kommer og går så mye at jeg må ut i skogen for å kunne skrive i fred.
Beklager at jeg er så egoistisk, men bøker må til.

Deres hengivend
e Stian Håpnes

Och den sista bilden är när vi hade temat till Beethovens 9. Symfoni, Stians självporträtt är så harmoniskt... lite så jag tänker mig att han har det nu. Det är taget på Unstad där jag vet att Stian var väldigt lycklig.

Du är saknad utav väldigt väldigt många Stian. Du är en karaktär som blir svår att glömma.

















9 comments:

  1. Veldig vakkert skrevet, Uli. Synes du setter ord på det alle føler. Det er så uvirkelig og så urettferdig, Stian var den mest LEVENDE personen jeg har kjent, også skjer dette ham... vi må vel ta vare på minnene, og være glad for at vi i hvert fall ble kjent med ham denne korte tiden. Fy faen, det er helt for jævlig tungt... kommer du til østlandet?

    ReplyDelete
  2. Jag har fortfarande inte fått någon information om när begravningen och allt blir... ni får väldigt gärna hålla mig uppdaterad! Jag kan kanske komma upp.

    Det enda man kan säga är väl att Stian levde mer än de flesta under sina korta år.

    ReplyDelete
  3. så så så ledsen.....vad hemskt Ulli....tänder ett ljus för din vän.

    ReplyDelete
  4. sjukt sorgligt. jag beklagar verkligen.

    ReplyDelete
  5. En vakker avskjed med Stian, Ulrika. Dine ord og bilder er i hans ånd. Alle vi som lærte Stian å kjenne de siste årene vet at han var et helt spesielt menneske; levende, engasjert og intenst til stede i alt han gjorde. Hans bortgang er så totalt meningsløs, desto viktigere å holde hans minne levende. John

    ReplyDelete
  6. Vakkert, virkelig vakkert. Jeg føler som Lasse at du setter ord på alles følelser, og Stians karakter. Han levde livet fullt ut, og vi får være evig takknemlig for å ha kjent han og lært av han.
    Alt godt til deg.

    ReplyDelete
  7. Jag beklagar sorgen...

    ReplyDelete
  8. Jag ställer mig i ledet bland sörjande. Så otroligt tragiskt och overkligt. Jag är ledsen och tänker på hans familj och nära vänner. Stian gav nog dom flesta han lärde känna något att reflektera och fundera över när det gäller livet?... Så blev brodern följeslagare i denna hemska olycka? Dubbel sorg.

    ReplyDelete
  9. Godt att höra från några av er.

    Det är märkligt med hans bortgång... man tror inte helt på det. Jag förväntar mig ändå att Stian ska kika fram när som helst och att allt bara ska ha varit någon märklig dröm.

    ReplyDelete