I scrubs sa dom att kärlek var som en fjäril. Om man håller den för lätt så flyger den iväg men om man håller den för hårt så krossar man den.
Jättejobbigt.
Jobbigt.
Och när man är med någon man verkligen verkligen tycker om så är man så väldigt glad för att vara där men ändå ständigt rädd för att man kanske inte kommer vara där igen. Det är som sista dagen på en semester. Så väldigt fin men ändå lite distanserad.
Det är så att man vill slå sig själv i huvudet med en stekpanna!
Kärlek är en stekpanna.
Den gamla bloggen jag gästbloggade på innan verkar ha kommit igång på nytt, besök pinsamtystnad.
Ull-knull är Kääär!
ReplyDeleteHaha...
ReplyDeletesuck
suck
suck
:)
Usch, ständigt denna stekpanna..
ReplyDeleteSnart borde man ha en regelbundet i handväskan... det är allt jag har att säga...
ReplyDeletesista dagen på semestern brukar man vara nöjd och glad för att man ska komma hem till sitt fina hus. Jag har en god vän som en gång sa att: hellre olyckligt kär än inte alls. Då höll inte jag med men nu gör jag det!
ReplyDeleteönskar dig lycka till med avvägningen.
hmm.. jag tycker att alla är lite väl anonyma i detta inlägget
ReplyDelete