30 October 2008

16 timmar kvar...

 Ryggsäcken ligger opackad på golvet och rese-pirre-pirr-nerverna har börjat flyga över både mig och Vanja. Har bara känt mig positiv fram tills några timmar tillbaka då jag plötsligt blev orolig i magen. 
 Men det är bara att bita ihop.
 Tack gode gud att Vanja reser mig mig... tror inte jag hade fixat det själv!
 Fastän jag strövat förbi SydAfrika, Japan, Kina, Thailand... är det inte helt samma sak nu.

 Ok. Pirr pirr är väl bra. Tror jag. Uff. Gud...

 Imorrn reser som sagt jag och Vanja till Indien för att vara borta till 14 januari. Allt från resan ska ni kunna följa med från på bloggen så håll utkik å håll ulicam kurvan uppe :)

Ta hand om er under de mörka juletiderna!
/ Er uli

29 October 2008

2 dagar kvar till Indiska hundar!



 Jag skrev omedvetet något i ett gammalt inlägg på pinsam tystnad som jag inte tänkt på innan. Jag var arg på Göteborg... för att jag inte kommit in på HFF, och så skrev jag: Jag fotar hundar i Indien istället. De är så fula i Göteborg. Karaktärslösa liksom. (Inga hundar är fula. Jag var arg. Ni vet) Först efter att jag beställt biljetten till Indien läste jag det inlägget och fick en liten flashback.
 Men nu är det bara 2 dagar kvar till Indien... och jag längtar längtar efter indiska hundar, kor, kameler, elefanter... chai te... bollywood... indisk mat... dans... tempel.
 Ovanfotografierna är på energiska Lova och gamla Aya som tyvärr dog förra året.
 Nederst har vi Novemberbilden till Korpuskalendern... som dessutom fått sig ännu ett nytt hem på vackra studio violet  <--

28 October 2008

Röka lite pipa

Sista temalagda självporträttet innan Indien? Det har nog mest att göra med att jag inte sett röken av Stians senaste 3 självporträtt... och Stian om du läser detta: Wäre are thäy??
 Jaja. Jag ska vara tålmodig och vänta. Han påstår ju att han tagit dom. Lika som jag påstår att alla gillar min humor.
 Temat denna gången var; Hash, fan va gott det är och kommer från Sagan om Saftkalaset klippet som är något utav det bästa som finns på youtube och blev en lite kultgrej på folkhögskolan. Eller så kanske inbillade jag mig att det blev det och egentligen var det bara jag som satt själv framför datorn och skrattade åt Om man värmer saft, då smakar det glögg ju!
 Jag röker inte vanligtvis så detta var första gången i mitt liv som jag satt i gräset och rökte en hel pipa. Äckligt var det. Och smaken höll i sig. Wää.

26 October 2008

Kall Surf i Lofoten



 Jag nämner faktiskt inte Lofoten så mycket på bloggen. Nej nej (fastän det är det bästa plats jag vet). Men tänkte att det kunde vara fint i gröten att lägga upp något kort om det märkligaste man kan syssla med där uppe; surfing. Det finns en anledning till att jag håller mig som groupie då det kommer till Lofotsurf. 2 grader varmt, iskall vind och snö längst med kusten ger inte den mest inbjudande utsikten för att man ska hoppa in med hawaiibrallorna och chilla i vågorna. Men det finns många hårda själar där ute som tycker det är ok ok, bland annat dessa killarna och den här killen och de andra har ingen hemsida så vad ska man göra?
 För ni vet det finns fortfarande människor utan hemsidor. Det är vilt. Jo jag vet. Helt galet. 

Söndag morgon


 Korpus i skogen. Hunden blev väl inte helt bra där. Ovan har vi katter. Sjuka katter med skålar.

 Efter en lång lång lördag vaknade jag klockan nio efter tre oroliga timmars sömn där jag haft mardrömmar om oändliga bildspel, rätt illamående och rätt fluffig i hjärnan. Murrmlade "Err...euuhhf" några gånger och gömde mig inne i badrocken. På fredag bär det iväg till Indien så detta var nog den sista festen på länge.

 Det är söndag. Det regnar. Det är halvdunkelt. Finns inget bättre än att sitta inne, skissa på nonsens och lyssna på Nirvana.

25 October 2008

Tredje kortklippet

Ja. Alltså. Planen var ju att lägga ihop wake up call och husbygge filmen till en lite mer "ordentlig" produktion. Men... alltså... klätterväxter... vill inte göra det jag säger åt dom. Och så blir det.. ja... jag vet inte. Det blev fan en röra. Men först ska vi tacka Mina som ställde upp som modell, trots sin kamera-fobi. Det var väldigt ädelt.
 Som jag sa igår, detta var bara ännu en elev-till-elev uppgift till mig själv. Borde kanske lägga ner kortfilmsproduktionen och hålla mig till foto. Ja. Kanske. För när växterna inte ville synka med musiken skrek jag bara AUUURGGGHH och så la jag på be my baby på repeat på itunes. Det fick mig att må bättre. Se filmen här nedan:

video

22 October 2008

Korpus badar

 Idag vaknade jag tidigt och pyste iväg till stadsbiblioteket. Där satt jag på barnavdelningen med böcker som "Kul med hund" och "Sticka dockkläder" runt mig under tiden som min ipod spelade Mozart och jag skissade på Korpus i vattnet.
 Jag blev så harmonisk av att se den lilla krabaten under vatten. Då tänkte jag lite på när jag själv kilar runt på stranden och sedan försvinner in i havet för att vara borta en lång lång stund tills alla undrar om jag försvunnit med strömmarna. Men som vanligt brukar jag bara pressa mig länge mot havsbotten och låta sanden kila längst med magen. Och sedan simmar jag för långt ut så jag kommer till det djupa och rätt som det är finns det bara sjögräs runt mig och så blir jag rädd. Om ni tittar noga på bilden så ser ni att Korpus inte är lycklig. Han är också rädd.

 Hur brukar ni själv bada?

20 October 2008

Ännu ett jäkla idéutkast


video
HEJ. Tryck på PLAY här ovan.
 
Man skulle kunna fråga sig följande:
 Ulrika, vad är det för fel på dig?
 Varför gör du hela tiden idéutkast till ting istället för att göra dom noga och länge?
 Kanske för att jag inte vågar lägga mycket tid på något i frukan för att även det kommer bli dåligt.
 Här är ett idéutkast till husbygge. Jag kommer inte spinna vidare på detta. För att jag har inte lust.

19 October 2008

Hunden pratar




 Det var en sådan där fuktig eftermiddag i september. Jag satt på det lilla caféet "Näsans innehåll" och väntade på den nu så omtalade fotografen Ulrika Kestere att dyka upp. Efter att hennes utställning  Hunden är som en liten dvärg haft utställning runt om på Europas största gallerier var jag inte den enda som försökte få tag på en intervju med denna unga konstnärsinnan.
 Några minuter efter vår planerade tid ramlar Ulrika in genom dörren tillsammans med två enorma hundar som skakar sin våta och något illaluktande päls över hela caféet. Hon är blöt från det tidiga höstregnet men verkar inte ha något emot det då hon ändå är klädd i begagnade friluftskläder. Det bruna håret har hon flätat i en sådan där märkligt lång fläta och man skulle väl snarare misstagit henne för en lokal luffare.
- Nu förstår jag inte helt vad du menar, säger Ulrika senare till mig då den blöta regnjacken kastats bakom några stolar. Hon sitter med en stor kopp blåbärssoppa och ser mig förvirrat in i ögonen.
- Menar du att jag ser ut som en luffare? För det är ju faktiskt inte avsikten. Jag vill bara inte se ren ut. Jag kommer närmare hundarna om jag är lite smutsig och laid back. Nu får du ju tänka själv, vem skulle en rysk varghund komma bäst överens med, Paris Hilton eller Aragorn?
 Jag förstår vad hon menar men ändå inte. 
 Ulrika slätar bort sin ojämna lugg från ögonen och gäspar högljutt.
- Avsikten med hundprojektet var aldrig alla dessa jävla utställningar runt världen, det tar bara massa pengar och energi som jag inte har lust att spendera. Jag ville släppa en bok. Det var allt. Vem är det som gjort boken? Ingen vet. Men på en utställning ska det vara vernissage och då måste man stå där som en räka i en salladsboll och göra bra ifrån sig. Man måste säga intelligenta saker som hunden är ju bara en av oss eller nej jag var inte involverad i just det fotografiet.
 Vad menar du med det sista?
- Man är ju inte fullt involverad i alla fotografier man tar.
Jag förstår igen vad hon menar men ändå inte.
- Det var riktigt kul i början. Jag hade byggt en stor lådbil och köpt mina två hundar, Heidur och Hepsija, och var redo för att ge mig ut i Europa och fotografera. Det här hade ju varit ett projekt jag drömt om länge. Jag och hundarna ute i världen tillsammans med en Canon som har dåligt ISO upptak. 
 En lådbil?
Ulrika skrattar högt och länge och slänger bak sin våta fläta så att den träffar några bakomsittande kunder.
- Ja, jag hade aldrig tålamod till att skaffa körkort! Så jag byggde en bil som jag också kunde använda som hus.
 Ulrika småfnissar fortfarande men jag får så klart inte helt ihop vad hon menar. Gick den här bilen på bensin eller solenergi?
- Nej, jag stödjer inte oljepumpning. Lådbilen gick på lite olika saker. Sånt jag kunde hitta här och var. Men jag fick aldrig helt till det där med att komma snabbt fram då polisen alltid visade mig av från vägen. Jag fick byta till jeephjul och köra över åkrar, gräsmattor och folks trädgårdar istället. Det fanns ju helt enkelt ingen annan lösning.
 Ulrika har blivit kårad som årets Yngsta och kreativaste fotograf av tidningen Barn i Börsskrasch i Reykjavik som trycks i begränsade upplagor (ca 50 kopior). Jag frågade henne hur detta kändes.
- Ja, det kom ju så klart som en chock. Att en grupp 10 och 11-åringar på en Isländsk grundskola uppskattat ens kreativitet som tagit över 5 år och faktiskt nämnt dig i deras personliga tidning. Dagen jag hörde den nyheten grät jag som ett litet spädbarn.

 Men detta blir förmodligen inte Ulrikas sista tårar. Hon är redan nominerad som årets hundtjej av Malmös lokala hundtidning hundar som har kul (hela tiden).
 Fotografierna från utställningen Hunden är som en liten dvärg kan bli sedda av allmänheten någon gång efter år 2015.

17 October 2008

Troodel-oo



 Det var en sen eftermiddag i Augusti. Musiken krasslade tyst i trädgården. En gammal bluessångerska jämrade sin sorg ut i den franska kvällen. Hunden stod tyst bredvid och tog in ljudet som han förstod så lite av. Pappe-pe-di-do-pa-pa-di-do...
 En syrsa gnuggade sina tassar i det våta gräset. Solen hade gått ner och det började skymma blått blått blått.

Uli

15 October 2008

Simon's cat

Fick en rolig länk av min mamma. Påminde om Terezes katt Louise i Italien. Jättesöta animationer, alla med katt kan nog relatera:

13 October 2008

Argt och sedan lite rött


 Idag blev jag arg. Sådär riktigt arg. Kan inte helt komma ihåg när jag varit så arg innan. Eller jo, kanske var det 6 månader sedan. Men det är spännande. Man blir helt varm i kroppen och så kokar det lite innanför ögonen. Man vill bara slå på allt och skrika och... ja, slå. Jag trodde att det skulle hjälpa om jag stack ut och joggade lite. Men cirka 100 meter senare kom jag ihåg att jag inte joggar och att jag faktiskt hatar att jogga. Men jag sprang upp och ned för backarna runt några hästar som betade. Dom gav mig några uttråkade blickar men tänkte mest på gräs. Gräs gräs gräs, that's the shit. 
 Vad ska man göra då? Ska man slå ner något? Då måste man ju plocka upp det senare. Orkar inte. Man kan inte prata med någon för om jag har lärt mig något de sista månaderna så är det att folk bryr sig och lyssnar lika gärna på dina problem som de rensar den där lilla ytan bakom toalettstolen. Det ligger liksom inte på prioriteringslistan. 

10 October 2008

Första LOMO-bilder



Höst upp: Mina på sparta
Mitten: Tereze på Italiensk loppmarknad
Nederst: Jag på superhot-cykeln Maxine

Ok, allt som allt var lomon något av en besvikelse. De flesta bilderna var blaskiga och ointressanta. Kvalitén är dessutom väldigt svag. Grynigt och hackigt... ofta inte ens på ett snygggt och "rustikt" sätt. Jag har ju undrat om det blir lomon eller holgan som får följa med till Indien, och just nu står väl Holgan högst upp... dock har jag fortfarande ingenstans att scanna 120 mm film. Crap crap crap in my lap.
 Kanske jag inte borde döma lomon... det var ju ändå min först rulle, och det var bara skitbilder. Var det mitt fel och inte den 50-kronors ryska kamerans? Kanske. Kanske det.

Trötta diabilder


09 October 2008

Uli + Katt = rutten bönröra

Jag kom från bushen och skulle hem igen, och så hör jag mjau mjau mjau... och tänker så klart suck suck, men säger ändå psstpsspsst till den och släpper in den i huset. Fem minuter senare slängde jag ut den samma väg den kom in. Jag vet inte.. jag bara kan inte.. katter... jag fattar inte. Det är något helskummt med dom.

Jag vill inte. Ni kan inte tvinga mig. Till och med den där kom-och-klappa-mig-geparden i Sydafrika röt till åt mig. Och den röt då inte till åt någon annan person. Va liksom. Va då. ?

08 October 2008

Skogsväsen


Här komma gamla bilder, ena från självporträtt jättehårigt och den andra från när jag var ute med Lotta.
 Håller på att scanna lite gamla dias och blir alltid så nostalgisk då jag hittar bilder på mamma och vår gamla hund Hepsija. Glöm inte att trycka på bilderna för högre upplösning!


06 October 2008

Sura och irriterade djur

klicka på bilden för högre upplösning

 Jag satt på stadsbiblioteket och skissade idag. Vid bordet bredvid satt två akademiska tjejer och pratade om läppglans i en kvart. Men sedan bytte dom samtalsämne. Så började dom prata om hur bra det är med blixtlås på handväskor. Speciellt då man är ute och festar. Ja precis.

 Jag har skissat några djur som jag menar ofta är irriterade. Krokodiler. Katter. Ugglor. Bläckfisken. Vad är dens deal liksom? Stryper en och sedan bara spottar den skit på en, och så vill den komma iväg men den bara fastnar överallt och uhg. Ja, det är ju bara en fet röra. Vakthunden är där bara för att det blir en bättre illustration där. Hundar är snälla djur.

 massa kärlek / Uli

Mannen med Rosen

 I alla dagar, det verkar som att gratissaker gått ur modet?
 Över 150 besökare på Ulicam under kalenderdagarna men bara 6 som anmälde sig, haha, jaja. Ni får skylla er själva :P

 "Mannen med rosen" är så klart vinnaren eftersom han skrev att han såg framför sig att Korpus skrattade med mitt skratt. Vilket han i och för sig nog inte gör, men Korpusskisserna började som en dagbok. Jag skissade ner saker som hände mig och platser jag vart på, och då skissade jag  Korpus som mig själv. Lite vilsen och osäker som jag väldigt ofta kan bli. Så Korpus är på sätt och vis bara ett uttryck för en av mina personligheter.

 Eftersom anmälningen var anonym är det extra viktigt att trädgårdstomten, mannen med rosen, kommer ihåg att maila sin adress till mig på ulricake@gmail.com så ska kalendern skickas iväg så snabbt som möjligt!

 Toodels // Uli

03 October 2008

VINN KORPUSKALENDER!!



 Hej alla Ulicam-läsare! Nu ska en Korpuskalender skickas iväg till en lycklig vinnare. Jag kan garantera sensation då alla är nya korpuskreationer och flera färdigskissade i det artistiska landet Italien, och då måste det ju bli bra, eller vä?(Gammalt inlägg om korpus kan du se här)

 Anmälan är väldigt enkel, du klickar in på kommentarfältet nedan, skriver ditt namn samt en kort kommentar till varför du gillar Korpus. Kom ihåg att humor och fiffighet är det som Ulicam tycker bäst om.

Ex: Berit Beritson, jag gillar korpus öron då de påminner om mina fötter.

Jag skriver vem vinnaren är på måndag. Och då får personen maila sin adress till mig eller alternativt redan ha skrivit den i kommentarfältet. Men detta är frivilligt. 

 Om det sedan finns någon som mot all förmodan är intresserad av att köpa en kalender är det bara att kontakta mig på ulricake@gmail.com, den är 13x26 centimeter stor (vikt i 13x13 cm) och utskriven på hård cappucinofärgat papper.
 Fler illustrationer från Kalendern kommer upp på bloggen nästa vecka.

/  massa handvifftningar från Uli

02 October 2008

Italienskt bad

Louise och Tereze i badrummet.

 Jag kan bara säga att Korpuskalendern är 90% klar och att jag bara måste ut och köpa papper efter att jag fått mina vaccinationer och sedan kan printning och spännande ting börja koka.

 Hoppas ni får en förträfflig dag i sol eller regn!
 eran trogivna Uli

01 October 2008

Och så flyger vi hem igen

10 dagar försvann och rätt som det var satt jag på flyget hem igen. Att flyga över alperna var så väldigt fint(se bild ovan) att det kändes som att jag var tillbaka i Lofoten och rätt som det var blev jag väldigt nostalgisk och kände för att säga "Ha de på bade".
 Jag anlände från ett sensommrigt Italien till ett väldigt regnigt och grått Sverige. Men det gjorde ingenting, det lilla mumintrollet inuti mig var även glad för det kalla och gråa. 
 Så när kvällsgryningen slog in tände jag några stearinljus runt badkaret och gömde mig under den rykande vattenytan med en muminbok över mina ögon. Då och då lät jag mina öron titta upp för att höra regnet smattra på takfönstret. Skrrs skrrs sa det. Och så dök jag ner igen och hörde inget annat förutom mina tår som gnuggade mot porslinet.