2 nya teman

Detta var Stians tema (för 2 veckor sen): vi om 13 år.

Mitt tema från denna veckan, att tolka Björks låt "Harm of Will"

Peace out / Uli

Mona Lisa och Bajskatten

Jag har aldrig tyckt om Mona Lisa. För att liksom, hejsan hoppsan - här kommer en snubbe som säger att det är världens bästa målning och så bräker alla människor efter som får och håller med. Ingen kan avgöra en vinnare inom konst. Det är ju helt absurt.

 Och sen så tycker jag inte om katter. Väldigt ofta hatar jag katter. Dom är bara så...aarggh... ignoranta, självupptagna, sura och lömska. 

 Hata katt! Hata Lisa!

 Jag blev sur. Jag har haft ett par dåliga dagar. Och så sa jag till mig själv; Ulrika - måla något som får dig att skratta.

 Detta fick mig att skratta, bajskatten. Ett kort skratt i och för sig, men det ringde rätt fint.

Ha en fin söndag!

Uli

Maten blev brun

Gryningen började med soppa.

 Thai Nudelsoppa.

Stek 1 ingefära (skalad & riven), 1 Lime (rivet skal och saft), 1 röd chili och 1 dl soja i en kastrull. Därefter tillsätter du 1 liter hönsbuljong och kokar upp slaffset. Sedan drämmer du i 400 g strimlade kycklingbröst, samt en eller två hackade vårlökar. När kycklingen börjar bli klar hiver du i två nudelpaket, utan plastomslaget. Därefter ska det koka lite grann och sedan är det tillåtet att äta upp om man har lust.

Gryningen övergick därefter till sengryning, och då var det dags att baka Lettiska köttpiroger. Daniella envisades dock med att vimsa runt i min väg och äta deg och fläsk och ta sleven ifrån mig. Ta sleven ifrån mig liksom! What's up with that? Det är inte fin köks-göra.

"Va fan gööö du?"

" Jag gör en enorm pirags av all din deg" 

 " Nej jag tror inte det du du du"

 Men så får man skit för det. 

Typ "Du kan ta dig i din bralla" 

"Men nä, kanske du ska ta dig i din egen bralla"

"Nej, för jag har inte lust"

" Kanske dags för dig att få lust"

"Eller inte!"

Piragi   --------->

----->   Recept

Arga Lappen

Hittade dessa bilder från en blogg som heter arga lappen

Men...den var ju billig...

Ok, så jag börjar bli lite prylblind... jag har en digitalkamera... en analog canon, en holga, en vilia... och så fick jag syn på den här väldigt gamla Lomon idag... och... vadå... skulle jag säga nej? Jag betalade 5 lats för den vilket är ungefär 70 kronor. INTE skulle jag säge nej? Dessutom tar ju holgan främst 120 mm film och vilian har liksom fastnat i spaken för tillfället... och canon kamerorna är så stora... och ja. Ni Vet. (visst är den fin då?)

 Mina första Holgabilder är framkallade, men scannern jag har tillgång till just nu tar inte film, så jag scannar när jag är i Lund. Därefter lägger jag ut något!

 Var och cruzade runt på illustrations-hemsidor och läste vad olika illustratörer hade att säga om hur det var att leva i den branschen, illustration friday har väldigt många bra intervjuer. Men jag blev så... inte överraskad, men glad på något sätt. Nästan alla berättar om ett jobb/liv som jag verkligen tycker är intressant och lockande. Fasen... alla har hund och bor med sina (kreativa)killar någonstans ute i skogen eller i bergen och trassar runt i Indien ibland och fikar kakor i stan och målar natt och dag. Det verkar fint.

Penelope Dullaghan, Jenny Kostecki, Gina Triplett och Ana Ventura är några jag läst om idag.

natti natt

Uli

Varför tänker man såDÄR?

Jag tänkte lite idag.

 Eller, jag tänkte medan jag borstade tänderna. Jag ramlade bak på kakelväggen och så såg jag lite tomt på mig själv i spegeln. Såg på medan jag drog borsten fram och tillbaka i små krrsh krrsh ljud. Jag borstade länge. Allt för länge. Försvann in i ögonblicket. Tänderna blev rena, så mycket kan jag ju säga.

 Varför är vi så väldigt väldigt egoistiska? Det var det jag tänkte medan jag såg ytterst skeptiskt på mig själv. Ok. Jag förstår en sak. Du är du och jag är jag, egoistisk och självtänkande måste man vara för att kunna leva, sätta på sig byxor och få gröt ned i strupen. Men, varför är vi så dåliga på att vara glada för varandra? Varför ser jag på en fantastisk konstnär och får nojja och tänker; varför kan inte jag göra det där?? mer än vad jag tänker: Herregud vad han är duktig. Jag tänker ju på båda saker så klart. Men varför måste man direkt jämföra människan med sig själv? Varför ser man på folks partybilder och blir bara sur för att man själv inte var där? Å varför säger man inte; " Så otroligt bra att du ska till Nya Zeeland och simma med valar".

Avundsjuka. Väldigt mycket avundsjuka. I Moulin Rouge säger dom att avundsjuka är starkare än kärlek. Kanske är det så. Gräset är grönare på andra sidan. Det bara är så. Jag vill ha kakan du har, min är ful. Min smakar smör. Smör som klibbar sig uppe på gommen. Äsch.

 Tänk om man har det bäst av alla? Det kan man ju aldrig förstå, för alla vill vara som alla andra -eeh dvs, i slutändan, ingen alls.

 Jag vill inte vara kräsen och småsur och avundsjuk. Varför är man det ibland? Det är bara så... så... mmmmrrrmm. Ja. Precis så.

 Har några fotografer jag skulle vilja dela med mig av; Peter Ten Hoopen och Irina Rozovsky. Irina är kanske inte för alla... men jag gillade det.

Poochis

Korpus och hans vänner skulle ut och flyga drake.

Drake på Lettiska: [Poochis]

Like my red carpet

Jag och Tereze provade ut några släktingars studsmatta tillsammans med en Ixus. Som små barn började vi skratta och trilla från sida till sida, och det var ju ingen överraskning när den djupa poesin på den dåliga engelskan jämrades ur mig. By the hour by the hour...

By the hour by the hour

I feel you in the dark

You loved me from the start

I saw your eyes like a white fog

Your eyes are green like...

Like my red carpet,

Like my red carpet.

Korpuscolour

Click to see full colour and contrast!

Since I think I made the wrong colour choices, I tried the sketch in black and white, almost liking that better. But it doesn't complete work. But the whole drawing doesn't completely work, so maybe I should just go downstairs and drink some juice instead.

Gosh I miss a scanner! I can't keep photographing my sketches... all the shadows dissapear and then they get krocked...kruucked...you know... not straight.

2 old blacks and whites

I went to the spa today. I got peeled with salt. That hurt. Then I got rubbed with seaweed. That tickled. Then we got home and I drew some Korpus's in colour. It didn't come out good. I became dissapointed with myself and went down to see Son of Rambow with my dad and my sister instead.

 Then I kept colouring Korpus. Not satisfied. So I went through some old photos. Found these two suckers... combined them... and wondered. Do they fit? Dunno.

 So I went out into the internet... and stopped here. Decided to make the blog international. Don't mock my spelling. I'll get sad.

Hejdå kattungar

Iväg från mormor och Balvi jag drog igår, samt från hundarna och kattungarna.  Lite sorgligt kanske. Lite dåligt att jag var så lite kreativ. Kanske jag är helt MÖG i huvudet egentligen. Liksom vadå, måste man leka soffpotatis bara för att det är sommar? Varför är inte fotografi FASCINERANDE längre? Varför är det bara sådär lagom spännande? Varför har det gått från att vara bling bling till tut tut? Vaaa?

Ja, men  på tal om foto - fick mina morfars gamla VILIA, som min pappa menar är precis som en LOMO bara gjord i annan fabrik... så det är ju kul. Lite taskigt mot min nya holga som nu konkurrerar med denna jäveln. Vilian har till och med en sådan där cool blixt man kan ta med... en blixt som gav mig värsta stöten längst hela vänsterarmen igår... kanske var en dum idé att ta ut den ur läderfodralet mens den var ikopplad i väggen... eh... kanske. Men, jag har fotograferat mest analogt nu i sommar så det där att jag varit okreativ kanske bara är en illusion p g a att jag inte fått framkallt något än.

 Kanske? Kanske jag ska intala mig själv det? Baahh, varför finner man sig själv så otroligt irriterande ibland?

Mamma

 När man blitt 20 brukar man inte snacka så mycket om sina föräldrar. Man framstår sig själv som en egen "själ" liksom som kan stå på egna ben och med egna tankar och teorier om livet. Jag snackar rätt mycket om mina föräldrar dock. Min mamma brukar faktiskt säga så och min pappa brukar göra detta. Inte för att jag är jätte töntig, men bara lite. Men vadå, man ska väl inte sitta där som en småmöglig morot och glömma bort vad ens föräldrar lärt en? Då kunde man ju lika bra bott i en kartonglåda ute i skånes buskar under sin uppväxt. Lärt sig om raps och vildsvin från boden Svensson? Nä, precis.

 Denna veckan bor jag hos min mormor med mamma, och därmed kommer detta inlägget handla om henne. På bilden ovan är det min mamma längst till höger, jag i mitten och syster Tereze till vänster. 17 år sedan.

Min mamma som ung, när jag såg bilden till vänster trodde jag det var jag först. Lite märkligt kanske. Kanske lite spännande. Kanske lite sådär att randigt plötsligt ser ut som prickar.

Mamma idag, det spänstiga året 2008, i trappuppgången till mormor. 

Innan det är läggdags måste alla in i köket och ta sin sista syltgurka och tjaffsa med varandra en sista gång. Köket är tiny så när man är mer än sex personer där inne börjar man bli suddig framför ögonen. Från vänster: Mamma, Kristaps (syssling), Agenta (moster) och framför dom har vi Natalia (mormor).

 Följande saker kommer jag och min mamma alltid ha gemensamt:

Bli fulla på ett glas vin

Inte kunna se skräckfilm

Snarka

Ha långt hår

Gränslös ätning av bär och frukt

Korpus i natten

Vi var och besökte en sådan märklig plats med massa gammalt lettiskt och ryskt skrot, och där hade de en väldigt cool turkos skoter som inspirerade mig till denna skissen. Det förställer väl Korpus när han öppnat sitt eget dagis [barnehage] men därefter kommit vilse i skogen med alla barnen och därefter kör runt på natten och försöker hitta ut.

Här är en äldre skiss jag hade som påminde om den nya jag gjort. Det här är strutsens egna vagn-te-hus. Korpus och hans vänner tycker så klart det är väldigt kitch med sånt. Thh.

Vad gör du egentligen?

Kväll. Blåbär i koppen. Och så tittade jag på min moster flyga el-fågeln med hennes son medan jag berättade för tanterna att barfoto-gående gav kroppen endorfiner.

Va? Vadå? Min mamma gjorde det först! Och så sa hon; "Vill du också prova?", och såklart ville jag prova att leka lokatt. Det var spänstigt.

Ok... så jag har tagit några riktiga bilder också, men de ska till benspenn så dom vill jag inte läcka ut häääär - liksom.

Uli och hundarna

Jag kramade Zhippa och kort därefter lutade han sig bak på mig och bestämde sig för att pressa sig in mot min strupe. De vuxna blev lite oroliga men jag fniste bara och fortsatte rulla runt. Normunds, hundägaren, plockade åt sig min kamera och knippsade ivääg.
Orsons och Zhippa i vetefältet. Vår favoritplats att kasta pinnar. Orsons hoppar som en kanin efter dom här inne. Fjopp fjopp.

Här trillar jag bak av tunga Zhippa, han är bara sju månader så han kommer nog bli tyngre!

Uli och morfar och svampen

Morfar Peteris, fin man det. Sa att det inte fanns svamp i skogen. Men så sa någon annan; "Nämen, vi drar ut ändå för det är ju så träääävligt i skogen!". Så efter en stor pannkaksfrukost med hemmagjord blåbärssylt gav vi oss ut på mossan och grävde fram små blyga kantareller från skogens mjuka matta. Det fanns svamp.

När man har smygit sådär extra långt in i skogen och undrar om man kanske kommit vilse, så är det lite speciellt känsla av att hitta svamp. Kanske det har med överlevnad att göra. Kanske man vill känna sig som Ronja. Jag vet inte. Men så följer man solen som fiser ovanför tall-topparna och så finner man tillbaka till morfar efter vart.

Idylliskt i Lettland?

Förlorade hopptävlingen från gungona mot Artis och Viktor. Crap.
Geting mitt inne bland frukt-kakorna.

 Mina nya, coola, vänner utanför mormors lägenhet!

Jag snackar ofta om de idylliska sommrarna i Lettland. Skryter kanske. Ordbajsar. Folk himlar med ögonen. Tycker jag är jobbig. Jag börjar tveka på mig själv. Handsvettas. Är det så bra där egentligen? Jag sitter inte och ljuger?

Ja, jag har varit här i två dygn nu och insett... att bajshumor har jag (för de påpekar letterna att de inte fattar) men ordbajsa om Lettland - det gör jag inte.

Jag har gått från klänning till klänning. Jag har ätit grillat kött, inlagda gurkor, piroger, kotletter, sallader, kringlor, grovbröd med brunost (!! faktiskt), vin, hemmagjord saft, tårtor, syltdesserter, kakor, svampsås, nypotatis och soppor. Jag har traskat runt i en stor trädgård och förätit mig på bär. Jag har hoppat runt på ängar och lekt med enorma hundar. Jag har blivit biten av en hund. Jag fick plåster inomhus och hittade fyra kattungar som fortfarande inte kunde se. Jag har traskat runt på natten och lekt kurragömma med alla barnen. Jag har dansat inne och ute till dragspel. Jag har lyssnat på folkmusik och operasång från bekanta. Jag har tillsammans med en hund suttit under ett litet tälttak och väntat ut sommar-spöregn. Jag har pratat om livet med både 5 och 80 åringar. Jag har gungat med kvartersungarna. Jag har gosat med en hundvalp. Jag har vaggat babyn med beatles sånger. Jag har aldrig haft skor på mig.

Jag har ätit och ätit.

Och ätit.