29 June 2008

Svamp och Barn



Bild 1. Svampar är märkliga. Det kan liksom vara som en böld på tån. Och så kan man dö av vissa som man äter. Men så finns det svamp man kan plocka. Och äta och så är det väldigt gott. Men så kan en hamster ha svamp. Och så får du ringorm för att du gosar med den. Sedan finns det svampar som växer i ring. Och där ska älvor dansa. Märkligt.

Bild 2. Sura Katter och äckliga barn. Nu när jag jobbar på en dyr restaurang har jag fått träffa på många bortskämda barn. Och det är då inte en fin ting. Illustrationen är egentligen en bild av en unge som tatt tag i en fågel som katterna tatt död på och är ytterst stolt över sig själv för att han funnit den. Och fastän jag inte gillar katter så är de dom som är intelligenta på denna bilden.



Where to go?

Foto: Självporträtt en morgon på hyttans veranda.

Nu har man ju varit i nordnorge i två år... och framtiden ser väldigt obestämd ut. Och visst är det skönt att kunna göra exakt vad som helst. Hela världen står framför en. Mycket jordytor att sätta ner sina smutsiga fötter på. I Augusti flyger jag ner till hemlandet Lettland för att umgås med familj och släkt igen. Men så ska jag dröja kvar lite extra hos farmor samt mormor och dokumentera deras liv lite mer noggrant. Och framförallt - laga mat. Min stora och goda plan är att trasha torget varje morgon och lära så mycket jag kan av de gamle och experimentera lite extra där i östeuropa där råvaror inte är så dyrt. Projekt nr 3 blir hundar. Som många vet är jag fascinerad av dessa simpla djur och vill göra ett stort stort fotoprojekt om hundar från alla världens hörn. Får försöka fullgöra något i nord innan jag fortsätter med de i öst då. Mjaa..jaa..

 Sedan har jag förmodligen en eller två månaders dö-tid i Sverige. Då ska jag fortsätta med matlagning (varför? Jag vill äta.), förhoppningsvis kommit på en kort historia jag kan skriva och kombinera med illustrationer... bara för att få igång mig.

Därefter har vi kommit till senhösten och då vill jag ju egentligen dra till nordIndien/Nepal. Främst för fotografi, matlagnings och yoga-kurser... och lite exotiska kläder. Men resan ligger väldigt i luften. Vill inte dra själv men vet inte hur bra jag blir som rese-partner för någon annan då jag kommer vara foto-trög och vilja stanna länge länge på alla platser.

 Har dock målat upp vad ett perfekt år hade kunnat vara:
Höst: Jobba tillsammans med en forskare i Kina som ska skriva en bok om pandor. Vara fotograf för projektet och hänga i bambuskogen i några måander och äta ris och friterad kyckling med lokalbefolkningen. Ha på sig en rolig stråhatt.
Vår: Jobba som illustratör för en barnförfattare i Köpenhamn. Sitta på plaffsiga cafén dagen ut och diskutera idéer och visioner. Skissa och bli tjock på kaffe mocca. Äta mycket gulaschsoppa.

19 June 2008

Sketch my day







Kvinnor med djur. Och så är det Håvard längst upp, med en kiwi. Håvard är full som vanligt.



18 June 2008

En middagsbjudning

 När jag är påväg till jobbet eller är på jobbet så drömmer jag mig bort till olika saker. Ofta till hemlösa Håvard, men ibland bara till framtiden. Häromdagen funderade jag på mitt framtida hus. Jag minns hur jag och Vanja kunde sitta i timmar och planera vårt perfekta indiska kafé... vår alldeles egna Buddha Bar. Eller det perfekta rummet. Ibland fantiserade Mina fram den perfekta väder-kläder dagen. Det var alltid roande att höra på. Det hela slutade ofta med att man blev lite stressad och att ens vågiga lockar blev lite okontrollerade och att man till sist kolliderade med en väldigt het kille. Thss, kanske det aldrig handlade om kläderna egentligen?

 Men mitt hus, skulle vara ett litet vitt trähus inne bland en massa buskar och träd. Med en sådan där mysig liten grind framför där en katt ofta strök förbi och tittade kritiskt på sin omgivning. Huset skulle ha två våningar men med ett stort vindsrum där sovrummet så klart skulle ligga. Alltså tre. Trädgården skulle vara full med jasminbuskar, orange tulpaner och äppelträd som man kunde lägga sig under då man blev lite trött i huvudet. I träden skulle det hänga indiska hängmattor och hängstolar, samt en massa små färgglada lyktor. Och då det var gryning, morgon som kväll - skulle det skutta in kaniner och harar i trädgården som knapprade på maskrosblad och kliade sig bakom öronen.

 Och, viktigast av allt, så ofta som det bara gick skulle jag ha trädgårds-middags-kvällar. Då man bjöd in alla mysiga vänner (sådana som vill veta hur man mår då de frågar "hur går det med dig?" och inte bara vänder huvudet bort för att titta på något mer intressant direkt). Och alla vänner som har hundar ska komma och så ska djuren ligga och rulla runt med varandra under jasminbuskarna (inte så ett snuskigt sätt). 
 Då skulle jag dra ut det stora vita träbordet i trädgården, smycka med levande ljus, tulpaner och den stora gamla grammofonspelaren (där jag bland annat spelar indisk musik, gammal 20-tals musik... och kanske lite Velvet underground). Och duken på bordet skulle vara av mjukt tyg-papper som alla kan skriva och måla på under kvällen. Så att det blir konst och dikter tillsammans med vin och matfläckar.
 En menu för en kväll som denna kan bland annat bestå av:
Vin (Framförallt från Chile och Sydafrika)
Färskpressad mandarinjuice
Varm blåbärs-soppa med choklad och chili
Varm choklad med chili och kanel
Mörk mocca kaffe
Färsk pepparmints-te med honung från Djupvik
Chokladtryfflar (smak: chili, lavendel, kanel och apelsin)
Rabarberkaka med hemlagad vaniljsås
Mozarella med tomater, basilika, olja, balsamico, salt, peppar...osv
Stora pannkakor (mammas recept) med hemmalagad hallonsylt
Squashpannkakor (stekta i jordnötsolja) med gräddfil
Apelsinsufflé
Små köttpiroger (Lettiska, farmors recept)
Jordgubbar, mörka körsbär, krusbär och vindruvor
Ost och kex
m.m

 Alla som gillar denna menyn och vill sitta och dricka vin i en jasminträdgård till bedårande musik, är varmt välkomna till en trädgårds-middag i mitt framtida hus.


17 June 2008

Självporträtt v.24, Flykt från den moderna världen

Stians tema denna veckan (eller ja, förra veckan - var trög med inlevering):
Flykt från den moderna världen.

Bilden dediceras till alla kor på klotet som ger mjölk till oss.

Tack och adjö

10 June 2008

Hemlöse Håvard


Som Mateusz en gång sa till mig, är du konstnär så kommer du någon gång jobba som servitris. Och så har det också blivit för mig. Mitt nya liv handlar om fat, selvetter, selleri-purré och pepsi. På morgonen kan det vara fint, då stjäl jag några jordgubbar från frysrummet, gör en stor kaffe mocca till mig själv och står bakom disken och tänker på livet och bergen. Kaféet är tomt. Men sedan blir klockan 12.00 och så kommer det människor. Sådana där lata sura människor som inte har tid att göra sitt eget kaffe. De måste köpa den. Och de har heller inte tid att steka biffstrimler och lägga det över en ugnsgratinerad macka. De måste de också köpa. Och så finns de bortskämda människor,
Ulrika: Husets vin är slut så om du ska ha ett glas blir det 20 kronor dyrare.
Blond, Snobbig man: Ja - whatevá! Jag har pengar så de strömmer ut ur mitt arsle.

Jaha, ja...
 Men så för att mata min konstnärliga sida som tittar skeptiskt på mig i mitt svarta förkläde, har jag börjat skissa en historia på mina små Absolut Vodka skissblock. Den handlar om Håvard. Hemlöse Håvard. Han bor på restaurangen.  Skisserna nålar jag fast på anslagstavlan ute i köket och både kockarna och servetriserna frågar regelbundet om fortsättningar på Håvards spännande liv. Han har blivit en viktig del av det vardagliga livet på retaurangen. Lite som salt... eller kaffe.

Håvard ska förhoppningsvis utvecklas större och komma i någon slags bokform. Just nu har jag bara skrivit ett utkast om hans födsel.


Kapitel 1
Det var en gång
en läcker servitris och en het kock som jobbade på en vacker gourmetrestaurang. De var unga, fruktbara och framförallt väldigt villiga. Flickan hette Hilde. Pojken hette Hilfurd. De flirtade hej-vilt dygnet runt. Hilfurd var ju kock så han hade sina "mat-tricks" för att få kvinnorna. Ibland kastade han en salt potatis i Hildes öga. Då rodnade hon starkt, log lite svagt och gav Hilfurd en sådan där utmanande "oh-you-come-here" blick. Detta gav Hilfurds öron massa små pirrande vibrationer. Men Hilde var inte sämre hon. När hon fick chansen tog hon tången till wienerbröden och nöp Hilfurd i baken. Då skrattade han kort och slängde gamla fiskrester på Hildes rygg.
 Ja, efter vart blev den sexuella spänningen så klart alltför stark för att stå ut så Hilde och Hilfurd var tvungna att ta varandra i kylrummet. Detta orsakade flera problem för Hilfurd. Det var väldigt kallt där inne.

 Dagarna gick och försvann in i veckor. Veckorna försvann efter vart in i månader.  Och rätt som det var hade det gått sex månader och Hilde fick reda på att den lilla bölden till vänster om hennes navel inte var cancer. Det var ett barn. Hilde var gravid och fostret var det minsta läkaren någonsin hade sett. Välutvecklat. Men litet.
 Hilde blev livrädd. Hon som skulle göra en originell asien-resa. Hon som skulle bli bartender i Karibien. Hon som skulle åka till alperna och bli ihop med sin skidinstruktör. Hon hade absolut inte tid för ett barn. Även om det var litet. Väldig litet.
" Doktorn... jag får nog be dig klippa bort det... eller bränna bort det... eller vad det nu än är ni för med alla de där redskapen." sa Hilde nervöst till läkaren. Men läkaren skakade bara på huvudet, sa att det skulle vara olagligt och att Hildes kropp nu var ett forskningsobjekt och tillhörde därför staten. Och närkommunen. Och kungen.
 Hilde nickade förstelnat och gick skakigt hem för att tänka på sitt kylrumsbarn. Hon kunde inte ha barnet. Det skulle bli helt fel. Lite som när man tappar sin mjukglass över låren. Det blir fel. Helt fel.  Eller som när man är blond och ska färga håret rött men det blir orange istället. Det är också fel. Hilde ville inte göra fel. Hon ansåg sig vara väldigt förnuftig och intelligent. Fel stod inte på hennes lista av things-to-do-before-30. 

 Därför är det kanske inte så väldigt märkligt att följande hände.
 Två månader senare gick vattnet för Hilde under ett av hennes kvällspass på restaurangen. Då hällde hon snabbt ut en pepsiflaska över fläcken på golvet, rusade in i kylrummet, satte sig i tomatlådan och hade den mest smärtfria förlossningen i världshistorien. Barnet promenerade helt enkelt ut ur Hilde. Lugnt och stille kom han ut ,täckt i blod, och såg sig omkring i den kyliga värld han anlänt till.
" Jaha" småpep han "När allt kommer omkring så var det ju inte så jävla snyggt här ute ändå" . Sedan satte han sig hopplöst ned på kakelgolvet och suckade "...vilken besvikelse". Efter några få sekunder i pinsam tystnad såg han upp på Hilde och utbrast;
" Jaha, och vad vill du då!?"
 Hilde sa ingenting. Hon såg bara på barnet och började sakta gå baklänges ut ur kylrummet för att fortsätta jobba. Barnet suckade ännu en gång, reste sig upp och staplade lite småberusat fram till närmaste salladslåda från Håvards bondgård för att rulla in sig bland salladshuvudena och somna. Därefter drömde barnet om sin nya identitet.
 Håvard. Håvard den nyfödde.

Hund-flykt


Det var en sådan där solig kväll i Kabelvåg och jag hade lånat en hund, huskyblanndingen  Lotta för att vara mer exakt, för att ta en fin (från hennes sida; överenergisk) tur bort till molon. Inne i buskagen tyckte jag vi skulle ta lite bilder. Det tyckte Lotta var väldigt tråkigt. Hon förstod helt ärligt inte riktigt vad det hela gick ut på. Nähe ne. Ja, men du är ju bara en hund då. 
 Så skulle jag inte tänkt egentligen. Har mycket respekt för hundar. Men Lotta var så kall och tråkig att jag blev småsur på henne. Och ja, när vi väl ska tillbaka, är ute från buskagen och sådär, drar jag fram min mobil för att ringa ett samtal och då jag ser upp igen så står jag där med kopplet i min hand. Men ingen hund i andra änden. 
" LOTTA!!!?" skriker jag.
 och så ser jag den tunna huskyn springa runt omkring hamnen och se surt på mig. Hon ger mig sådana där "In your face loser" blickar in emellom. Jag får panik, börjar springa efter henne och skriker "LOTTAA" och visslar högt i jämna mellanrum. Alla som bor i närområdet tittar ut och ser plågat på mig. "Vad är det med den där bruden då?".
 "Lotta, kom HIT!!!" men hunden ger fan i mig och springer som vinden bort in över klipporna.
Shit shit shit. Pommes frittes.
 Sedan kommer det en jenta ut och hjälper mig leta. Och så kommer en gubbe med skägg som börjar vissla på hunden. Och så står jag där.
"...loootta....?"
 Efter ett tag kommer Lotta tillbaka och börjar raffsa i sjögräset vid stranden. Då sätter jag mig ner på en bänk, ser nonchalant ut i luften och prasslar lite med Lottas godispåse. Hon tittar lurigt på mig. " Jag vet vad du försöker göra" menar hon.
 Jag ser kort på henne med en jag-hatar-dig-mer-än-syfilis blick för att därefter stirra ut i luften igen.
 Lotta kommer eftervart fram till mig för att checka what-the-dealio-is. Då hugger jag tag om hennes nacke, trycker henne tillbaka i kopplet och påväg hem får hon fan inte lukta på andra hundars urin.
Satan.

 Bild nummer två symboliserar Lottas flykt. Bild ett är ger en fin inblick på Lottas uppmärksamhet som alltid var någon annan stans .

08 June 2008

Nr 2, Uli rekommenderar

Check hans hundbild. Digg.

Och så några agenturer för de som är intresserade av att lagra(söka?) på sånt. Relativt tråkiga grejer, men det är ofta folk undrar om de kan få tag på mina länkar till desse:
Ruby Mag är väldigt cool dock... en samling av illustratörer och fotografer som ger ut en bok varje månad eller nått. Så kan man bläddra i böckerna på hemsidan. Digg digg.

04 June 2008

Självporträtt v.23, Jättehårigt

Jag och Stian blev lite rastlösa och bestämde oss för att starta upp självporträttsupgaverna igen. Veckans tema var "Jättehårigt".
Detta är resultatet.

Bilden dediceras till min mamma som alltid haft lika långt hår som jag och pushat på att aldrig klippa kort.

Stian: Svartvitt? Håret flyter bättre in med naturen då, men jag vet inte om det behövs egentligen.

Hur är det i vildmarken?



Att bo ute i skogen utan el och vatten är ungefär tvärtemot vad jag trodde det skulle vara. Jag trodde jag skulle bli knäpp. Men istället blev jag lycklig. Det var länge sedan jag kände mig så inspirerad och livglad som nu. Och detta är bara efter fyra dagar där ute. Men det att komma hem, trippa ner till sjön, tvätta håret i friskt kallt vatten och därefter svalka sina trötta servitrisfötter  runt på vattenytan är bara mmmm. Sedan ligger man och vilar i solen i några timmar tills de andra två trollen kommer hem och så sätter man sig på verandan och dricker varm choklad tills solen har glömt sig bakom bergen. 
 Nu hoppas jag nästan på att vi inte hittar någon annan stans att bo för resten av sommaren. För det är bara digg digg, superdigg där ute.

01 June 2008

Uli rekommenderar

Det är söndag gryning och idag flyttar jag ut i vildmarken i en månad för att isolera mig ifrån internet, dush, el och annat sådant som man gillar att ha. Men så klart ska jag försöka smyga in på caféen med trådlöst internet för att blogga lite ibland.

 Men innan jag sticker av vill jag lämna några fotografer till er.

 Först börjar vi med kvinnan som vågar mer än jag: hon livnär sig på sina självporträtt. Men hon är verkligen duktig - det är sällan man ser samma ansikte i samma bild. Jag har känt till henne rätt länge men gått igenom hennes fotografier mer noggrant först nu det sista året.

 Såg hennes bilder i danska S Magazine för ett år sedan. Har ständigt återvänt till hennes hemsida för inspiration efter det. 

 Tänkte så klart först på Stian då jag såg detta. Men stämningsfullt är det... å väldigt fint faktiskt. 

 Tar fotografier som är som urklipp ur filmer. Allt är inte superbra, men mycket är väldigt intressant. 

 Tjaa... vad ska man säga här. Fick en väldigt Göteborg Högskola känsla av hennes(hans?) bilder. Fast det finns många fotografier där som inspirerar.