09 September 2008

Vattniga dagen

Klockan var 11.00 och det var en sen GRYNING. Jag packade min väska med små plastdjur, kameror, en bikini och satte mig på den heta cykeln MAXINE och susade iväg till HAVET. Närmaste stranden till Lund heter LOMMA och ligger ungefär en mil bort. Så när man kommer fram är man varm och svettig och vill inget annat än SLÄNGA av sig alla kläder och springa in i havet.
 Den allra BÄSTA känslan är när man dyker in under den första vågen och stannar till under ytan och trycker sig mot bottnen medan man sakta känner havets strömmar GUNGA en försiktigt från sida till sida. Och så skjuter man upp och kommer tillbaka till den normala världen igen . Ingen var i havet idag. Bara två personer traskade med sina hundar längst med stranden. Jag hade vadat långt ut till det djupa och det kändes som att jag ägde hela landskapet.
 Väl ute ur vattnet mötte jag en märklig kvinna på stranden som sa att hon sett mig då jag sprang in i havet och tyckte det var jättevackert(?),  därefter pratade och pratade och pratade hon och jag kunde aldrig få henne att SLUTA. Jag blev rädd för att hon skulle prata bort hela mitt liv och att jag skulle dö där på LOMMA BEACH. Detta hände aldrig. Jag sa Nu måste jag bort och prata med surfarna och så flydde jag.
 VIND hade kommit och rätt som det var hade min MAMMA också infunnit sig på beachen. Vi satte på oss ett par sandiga våtdräkter och drog ut för lite vindsurfning i höstsolen.

 Det känns som om jag konstant legat i höst-vatten från tolv till sex. Nedfrusen som en pingvin är jag.

No comments:

Post a Comment